torsdag 19 maj 2011

Vårfestdikt

Vi inser alla att det måste finnas
en mångfald människor i en församling.
Den rikedomen ska vi alltid minnas.

Den spänner över allt från barn till gamling!
Det finns så många saker som ska göras,
från blomstersmyckning till kollektinskramling.

Så många viskningar som borde höras!
När var och en gör sitt, kan mycket vinnas,
men bäst är det om vi kan sammanföras.
*

En viktig faktor är ju självklart prästen,
som i rätt många fall är arbetshästen,
som får predika och välkomna gästen
och kanske skriva under dopattesten.
När var gjort sitt, får prästen sköta resten.

Mer undanskymd är en diakonissa,
men hennes yrke får vi inte missa!
Hon hjälper oss att bibehålla greppet,
om vi har svårt att manövrera skeppet.
Hon vårdar kropp och själ, smått som din frissa!

Den rätta tonen anslår organisten,
som likaså kan bruka titeln kantor
och pressa sköna klanger ur koristen,
ur mogna frukter och ur unga plantor,
ur ungdomar och lite äldre tantor.

Men roligast av allting som hon gör
är att hon leder barnens sång i kör,
där varje grabb och tös är en charmör.
Det kan förbättra allra slags humör,
när vi är den publik de sjunger för.

Så vi får inte glömma gudstjänstvärden
som plockar tillbehör ur deras fack
och läser texten, samlar offergärden,
och assisterar likt en hockeyback
men faktiskt själv är värd ett hjärtligt tack!

Nu måste jag nog nämna alla kretsar
och ivern hos de ledare som etsar
sin kraft i själen, snarare än hetsar!
Här drivs det verksamhet som sammansvetsar,
om vi så pratar eller virkar spetsar.

Allt kräver samarbete med kanslisten,
som skickar brev hon först fått kopiera.
Hon bär väl ingen skuld till pappersbristen
men får organisera, registrera
och hålla ordning på sin chef med flera.
*

Vi inser alltså att det måste finnas
en mångfald människor i en församling,
Din vikt är lika stor som – en prostinnas!

Här finns det plats för både barn och gamling,
Det finns så många saker som ska göras,
från blomstersmyckning till kollektinskramling,
så många viskningar som borde höras!

Gudstjänstbesökare och konfirmander,
utfärdsdeltagare, som vi ibland är,
vaktmästare och ämbetsordinander
och du och jag och därtill hon och han där
får allting att fungera utan klander.

När var och en gör sitt, kan mycket vinnas,
men bäst är nog att vi får sammanföras.
Församlingen hör samman, bör vi minnas!
EVANDER

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar